Mattias Jansson

Pengar och ränta är bara en spegling av vår ständigt verksamma mentala skuldtermostat. Så inleds Lena Anderssons kolumn i DN “Ränta eller skuld“. Tesen är att vårt ekonomiska system, ja hela vår samhällsuppbyggnad bygger på vår relation till andra människor och omsätts i skuld och tillgodohavanden oss emellan. Denna skuld kan vara av ekonomisk karaktär eller av mentala kontrakt emellan oss. Lena Andersson menar att ränta och delade notor handlar inte om ekonomi, utan om relationer. Inte heller ekonomi handlar om ekonomi.

Det är en intressant vinkling och jag tror att det stämmer att relationer är fyllda av ömsesidiga åtaganden. Jag tror dock att det är en stor skillnad om dessa åtaganden är inre eller yttre. En mentalt, inre åtagande i en relation betyder så mycket mer än ett yttre åtagande, handling såsom en betalning. Det är hela baksidan med det kapitalistiska systemet. Att det bygger på villfarelsen att en skuld kan kompenseras på ett annat sätt än hur den uppkommit. Om jag har en ekonomisk skuld till dig så kan jag kompensera den ekonomiskt. Om jag har sårat dig i ditt inre så kan inga pengar i världen kompensera för det. Såtillvida finns det inte, som Lena Andersson skriver, ett likhetstäcken mellan pengar och ränta som en spegling av vår ständigt verksamma mentala skuldtermostat, tror jag.

Ett tydligt exempel är en förskoleavdelning där föräldrarna ständigt hämtade barnen lite försent. Föräldrarna bad alltid om ursäkt men det fortsatte att vara ett problem. Förskolan införde då ett system där man fick böter om man hämtade sitt barn försent. Vad fick det då för effekt? Jo, föräldrarna slarvade allt mer med tiderna. Förklaringen ligger i att de redan köpt sig fria och därför inte stod i mental skuld.

Så – låt oss hålla isär vår mentala och monetära skulder vänner!

Share on Facebook

Tweet