Nära
Nära
Jag skriver nära en gång i veckan. Nära är mina mer personliga reflektioner om händelser under veckan. Så detta är lite mer…nära mig.

Min högra hand Jenny Bolander har varit på utbildning hela veckan. Jag har saknat den där direkta hjälpen och återkopplingen som jag bara kan få av någon som är med hela tiden.
I måndags så hade vi en diskussion om transparens i ledningsgruppen. Givande tycker jag, även om jag kände att jag fick mer av förståelse och acceptans än verkliga ändrade åsikter. Jag känner att jag kanske måste förändra min egen väg i denna fråga och kanske några andra närliggande åsikter också så att jag inte drar iväg för snabbt. Jag fick samma känsla i onsdags då vi hade en diskussion i koncernchefsgruppen. Det är en smal balansgång mellan att vara en visionär ledare och en figur som lever helt verklighetsfrånvänt uppe i det blå. Det senare vill jag inte bli.
På ledningsgruppen diskuterade vi också en utvärdering vi gjort av våra veckobrev. Utvärderingen gav verkligen inte tillbaka det jag hade förväntat mig. Vissa vill ha mer information, vissa mindre. Bara drygt 30 procent hade svarat, är det inte fler som läser? Veckobrevet är framtaget efter medarbetarnas önskemål. Det som gjorde mig mer nedstämd personligen var några reaktioner på de reflektioner som jag brukar göra i veckobrevet, som jag fått så mycket positiv feed-back för, från dem jag jobbar nära. Det är en blandad känsla, att vara öppen, att försöka ge gör mig så sårbar, på djupet. Det gör att jag får svårare att reagera på kritiken på ett bra sätt. Nåväl tack för feed-back, vi fördjupar det i dialog med medarbetarna.
Jag var med på ett mycket givande styrelsemöte för vårt och företagens marknadsföringsbolag i veckan. Det hade varit lite diskussioner och meningsskiljaktigheter innan, men det visade sig att allt var kommunikationsmissar. Vad ska man säga, kommunikation är svårt…
I veckan hade vi också vårbuffé med företagen. Det är en tradition, sedan några år och är en möteslplats för företag emellan och kommunen. Det är så härligt och lärorikt att höra företagens olika berättelser.
På koncernchefsmötet så talade vi bl.a. om ny upphandlingsbestämmelser i Lagen om Offentig Upphanling (LOU). Allt mer regler. Ibland undrar jag vad som återstår av det kommunala självstyret. Att exempelvis lagstifta om affärsmässighet är verkligen att attackera fel problem, struktur istället för innehåll.
Vi är nu i slutskedet av förhandlingar i länet om hur busstrafiken ska se ut framöver och vem som ska bekosta buss och tåg i länet. För Katrineholms del innebärdet bl.a. som de ser ut nu att vi succesivt fram till år 2015 kommer att få nya snabbusslinjer till Vingåker och Nyköping. Det tror jag kan bli mycket bra.
Solid Park, ett IT-företag som vi utkontrakterat viss IT-drift till, bl.a. virtuella servrar och e-post, etablerar sig i Katrineholm. Jag träffade VD´n i fredags och tycker att det är väldigt roligt att de nu väljer att etablera sig i Katrineholm.
En av veckans glädjeämnen är att vi nu utvecklar det nya sk. Katrineholm 3.0 dör vi lägger en struktur för att NI ska berätta om Katrineholm – ert Katrineholm. Detta tror jag är framtiden för offentliga organisationer.
Ordet ”kommun” kommer från latinets ”communis” och betyder ”gemensamt”.
Ungefär som i meningen ”Gemensamt kommer vi att skapa en bild av vår kommun på nätet: Katrineholm 3.0.”
Tack för denna vecka!
Nära

Kort, utåtriktad och balanserad så har min vecka varit.
Många talar om ledarskap. Jag vet vet inte hur många teorier som finns kring hur man bör eller ska vara som ledare. Jag har kommit fram till att det för mig handlar om en sak, mig själv som människa. Ledarskapet är således precis som livet i övrigt. En viktig beståndsdel som skiljer chefskap, dvs den formella rollen av makt, från ledarskap, mellanmänsklig påverkan, är att ledarskap handlar mycket om att påverkas av andra, det kräver en dualism.
Denna arbetsvecka har jag och min ledningsgrupp ägnat större delen av tiden åt att ha medarbetarrådslag med samtliga medarbetare på kommunledningsförvaltningen. Det är andra året vi har medarbetarrådslag som en uppstart på arbetet med planering med budget för kommande år. För några veckor sedan antog kommunstyrelsen planeringsdirektiv – dvs vad de förtroendevalda vill uppnå till 2011 och framåt. Planeringsdirektivet kompletterar vi sedan med de undersökningar vi gjort om hur vår uppdragsgivare kommunstyrelsen och förvaltningarna uppfattar oss. Utifrån detta underlag får medarbetarna ge sin syn på vilka åtaganden vi bör göra. Dagarna är dessutom ett strålande tillfälle att träffas kontoren emellan, då vi till vardags sitter geografiskt spritt.
Det fascinerande med övningarna är att det blir enormt många bra idéer som kommer fram. Frågor som diskuterades var bl.a.
- personalpolitik, vi blir aldrig starkare än vi är i oss själva
- gemenskap, hur ska få till en starkare gemenskap
- tydlighet, hur ska vi bli tydligare och kommunicera tydligare vad vi gör

Det väcks många tankar i en själv under sådana här dagar.
- Skulle det exempelvis vara möjligt att ordna gemensamma luncher någon gång i månaden där alla kontor har fem-minuters-tal om vad som är på gång?
- Vi har infört veckobrev för att stärka kommunikationen och det gemensamma, men det verkar inte räcka?
- Nu har vi jobbat mycket med ledarskapet på förvaltningen, hur kan vi arbeta med medarbetarskapet?
I onsdags åkte jag till Stockholm för två möten med Sveriges Kommuner och Landsting. Först träffade jag kommunikationsavdelningen för att diskutera hur vi tillsammans skulle kunna underlätta för kommuner och landstings arbete med sociala medier. Vi har ett nytt möte i slutet av maj, då jag räknar med att våra planer konkretiserats.
Sedan föreläste jag om jämställdhetför SKL´s tjänstemannaledning. Fokus var hur vi arbetat med att integrera jämställdhet i vårt nya styrsystem, se här i pdf. Med åhörare som VD Håkan Sörman så måste jag erkänna att nervositeten blev påtaglig. Nåväl jag tror det gick bra. En återkommande fråga från framgångsrika människor är alltid kravet på att exemplifiera allt du säger, det är bra, det blir konkret och det går verkligen inte att stå och svamla (om man nu är sån…). Jag sade bl.a. att jag som man måste inse att jag får förmåner som en del av rådande könsmaktsordning.
Hurdå? blir frågan.
Ja, jag skulle sannolikt inte stå här framför er om jag inte var man.
Ibland saknar jag konsultjobbet, att gå in och ur frågor och föreläsningar snabbt och få mycket feedback.
Veckans mest intressanta diskussion på facebook var nog;
Lycka är…
- att gå hem från jobbet med skrattet fortfarande i mungiporna, nöjd med sin insats, förväntansfull inför morgondagen och med någon eller några att komma hem till däremellan. Hade alla haft det så hade jag inte haft det jobb jag har…
- att leva.
- att få en stor kram o puss av barnbarnet….
- att våga tro på att man har rätt till känslan.
- att “hinna” njuta av livets alla dagar och se barnen växa upp….och va nöjd med det man har – tak över huvudet, mat för dagen, släkt och vänner omkring sig……
- att få vara frisk….
- Ni är kloka! (såg ni att inga män svarat?) Jag börjar…att känna att jag får vara den jag är
- hi hi jag tänkte på det Mattias, jag blir lite nyfiken på va Ni män kommer att svara;)
- Än så länge är jag ensam på täppan för att definiera den manliga lyckan
- japp, men det gjorde Du bra Mattias….;)
- att ha en cabriolet och en liten sjö…..
- att känna att jag tycker om mig, betyder något för någon, sammanhangen kan dock variera: Privat, arbete, socialt. Ja, OCH fred på jorden, såklart =)
- när min son Scott säger-mamma.jag äääälskar dig. Lycka är att vakna till makens egen sång-uppohoppa lingonråtta-och har med sig kaffe till sängen.Lycka är att se mina rottiskillar köra sina race i trädgården.Lycka är att se min familj må bra-då mår jag bra!
En annan intressant facebook-händelse var tävlingen om konsertbiljetter.
Imorgon ska vi diskutera transparens i ledningsgruppen och vad det gör för våra interna kommunikationskanaler.
Om du inte redan har kontakt med mig på facebook, lägg till mig som vän på http://www.facebook.com/kommunchef.
Visst kan det bli lite torrt när någon, som jag, organisatoriskt ska berätta vad en kommun gör? Nu vänder vi på det, med start i nästa nummer av tidningen Succé så får du möta Katrineholms kommun genom dess medarbetare. Först ut är Maria Tillnell är undersköterska som arbetar på Norrgläntans demensboende.
Tack för den här veckan.
/Mattias

Nära

Detta inlägg är ett försök till en mer nära ansats, baserad på veckan som varit, om det kan vara intressant.
Jag gillar inte att ha möten före klockan nio på morgonen. Jag är på jobbet mellan kvart i åtta och åtta. Min rutin är att då alltid gå runt till medarbetarna i stadshuset och inte bara hälsa, utan att se var och en.
I måndags så förlängde jag, efter den formella samverkan förordnandet för Roger Lavrell som chef för service- och teknikförvaltningen till sista maj nästa år. Alla förvaltningschefer och kontorschefer på förvaltningen har tidsbegränsade chefsförordnandet. Nu är dessutom de flesta av förvaltningschefernas utgång av förordnandena samornade till hösten 2011. Detta ger förutsättningar för att hantera möjliga förändringar framöver efter val och eventuella organisationsförändringar. Organisationsutredningarna om bildandet av en samhällsbyggnadsnämnd inför 2011 och utvecklad koncernstyrning kan du förstås i transparansens namn följa på bloggen Samhällsbyggnadsnämnd & utveckla koncernstyrning .
Min tisdagskväll gick åt till ett sent möte med marknadsföringsbolaget om hur vi på bästa sätt kan koppla samman vår nya satsning på en plattform för användargenererat innehåll, Katrineholm 3.0, och marknadsföringsbolagets webbplats. Ju mer jag tänker på det ju mer fantastiskt och rätt känns det med Katrineholm 3.0. Att vi, det offentliga lägger en plattform, som du får fylla med innehåll – eftersom du vet vad du vill ha och kan det bättre. Steg ett är att lägga en plattform för så kallad GEO-taggning, dvs platsbestämning på kartor som man kan koppla sin berättelse till.
I veckan så har vi fokuserat extra på IT-kontoret i ledningsgruppen. Vi har, trots intensivt arbete stora problem med att få basverksamheten på IT-kontoret att fungera tillräkligt bra, vilket bland annat syns i våra utvärderingar. Jag vet inte än vad vi kan göra ytterligare. Jag känner en viss frustration över detta. Så länge jag kan minnas så har vi haft insatser mellan högt och lågt för IT-kontoret. Sen blir det alltmer uppenbart att det inte alltid är där det brister, men eftersom förförståelsen är att det inte fungerar på IT så är det lätt att lägga skulden där. Denna vecka har jag sett det i en rapport om vår växeluppdatering där IT fick skulden för Telias inhyrda teknikers tillkortakommanden.
Kopplat till den extra ledningsgrupp jag satte in angående IT-kontoret så blev transparansen satt på sin spets. Till bakgrunden hör att jag alltid lägger ut mitt dagsschema på sociala medier. Detta läser uppenbarligen medarbetarna, för nu fick kontorscheferna en massa frågor. Bra tycker jag! Varför hymla med det? Alla vet ju ändå att vi har möte, alla vet att IT-kontoret har problem. Öppenhet borde ge trygghet.
I veckan så har Svenskt näringslivs ranking kommit. Vi gick glädjande nog upp med 51 platser, men har fortfarande en alltför låg placering. Jag är övertygad om att alla de satsningar som nu görs kommer att ge stort utslag framöver. Katrineholms kurirens chefredaktör Krister Wistbacka gör också en väldigt intressant observation, med ett antal frågor som jag delar.
Den här veckan har vi också haft introduktion för nyanställda. Jag inledningstalade om vikten av att se den geografiska platsen, inte så mycket organisationen, att det är de anställda som ger värdet och att mottagaren av vår service sannolikt struntar i hur vi valt att organisera oss. När någon tar kontakt med kommunen har personen alltid kommit rätt, oavsett om det är “fel” förvaltning eller person man kontaktat. Jag ställde också frågan – Vad är syftet med ditt arbete? Varför finns det en kommun? Efter en halv minuts tystnad så sa jag “Kom ihåg denna tystnad”. Jag tror att den säger mycket och sedan gav jag min bild. Jag förstod på någon deltagare att detta blev krångligt, att jag uttryckt mig svårt. Kanske är det så? Kanske är det min vilja och tro på att den sista pusselbiten måste läggas av en själv vid lärande, dvs att man inte lär sig så mycket av att någon berättar exakt hur det är?
På tal om att värdet i vår verksamhet ska sätts av de anställda i kärnverksamheten så tänkte jag att vi framöver ska testa ett nytt grepp. Istället för att berätta vad kommunen gör så får de anställda berätta om sina arbetet – jag håller på att förhandla ett avtal med en tidning om det.
Vårt arbete med sociala medier har fått fortsatt uppmärkamhet. Exemplevis så har Dagens samhälles ledare fokuserat på Katrineholm. Jag gillar;
Hans systematiska kommunicerande har bidragit till att ge Katrineholm en modernare image. Nu förknippas kommunen inte längre bara med tåg och Göran Persson.
Tack för det Lena Hörngren.
Jag har under veckan erbjudit Sveriges kommuner och landsting vårt stöd att tillsammans stödja kommunernas utveckling i sociala medier – med en plattform för användargenererat innehåll kommunerna emellan.
Veckans höjdpunkt var nog annars Troed Troedsson som verkligen gav en ny världsbild med “Alla kan allt, framtidens kompetens är förståelse”.
Arbetsveckan avslutades med ett trevligt besök i Vellinge.
Tack för denna vecka.
/Mattias
Nära

Började förra veckan att dela med mig av veckans händelser – Nära mig som kommunchef i Katrineholm. Har fått en del reaktioner och tänkte därför försöka dela mer i webb-logg även idag.
Uppdragsgivaren och kundens syn
Vecka 17, ännu en händelserik vecka. Varje år gör kommunledningsförvaltningen i Katrineholm två undersökningar om hur verksamheten fungerar. Det är väldigt viktigt utifrån att få ett riktigt utifrån och in perspektiv på vår verksamhet – ett kundfokus. En undersökning avser hur beställaren, kommunstyrelsen uppfattar att vi gör vårt uppdrag (bild nedan tv), en hur våra mottagare, kunder eg. intressenter uppfattar oss (bild nedan th.)

Vi har klara förbättringsområden, men generellt är jag stolt över kommunledningsförvaltningens verksamhet och vi ska nu, bl.a. på medarbetarrådslag arbeta vidare med resultatet.
Jag har ju också personligen utvärderats, nedan från förvaltningarnas syn.

Jag känner att jag har lätt att fokusera på det negativa, men herregud en person anser att jag har ett väldigt dåligt bemötande, inte bra. Nåväl för att slänga jante dit han hör hemma så är jag, mycket nöjd med reslutatet. I kommunstyrelsens syn på kommunchefen kan man bl.a. läsa.
Många har positiva kommentarer kring kommunchefen, såsom att han är ”en bra person som är lätt att samarbeta med”, ”nytänkande och drivande”, ”ett lyft för verksamheten” och att ”man har alltid fått det stöd man vill ha och blivit tagen på allvar […] det är en hög kompetens hos den personen”. En ledamot tycker att kommunchefen är en ”tillgång för kommunen” och en annan säger att ”han är väldigt duktig på att jobba för Katrineholms bästa”. Vad det gäller området effektivitet säger en ledamot att ”han är överallt”.
Jag gillar speciellt “han är överallt”, jag vet inte om det avsågs vara positivt men jag ser det så.
Intäkter och kostnader i kommunen
På måndagen ringde ekonomichefen och berättade att vi fått en ny skatteprognos, vilket gett ett positivt utfall för oss. Skatteutjämningssystemet i Sverige har två poster, inkomstutjämning och kostnadsutjämning. För oss så slår nu framförallt kostnadsutjämningen igenom och ger nästan 30 Mkr till år 2011, vilket är mycket bra. Senare i veckan valde KS att lägga pengarna på att ta bort de osäkra budgetposter som fanns och till viss del höja resultat och medel till förfogande i planeringsdirektivet för 2011.
Privatliv och arbetsliv
Jag har normalt inte någon exakt hemgångstid. Jag försöker sluta vid 18 för att vara med familjen och sedan arbeta ett pass igen mellan 20-21. Tyvärr blir det ofta längre och mer. Arbetstiden blir så att säga en regulator som gör att jag känner det som att jag har kontroll. Ibland har ju även jag en tid och passa. Då inträffar det märkliga. En groende stress hela dagen för att jag måste sluta absolut senast kl 17. Nåväl nu har crossträningen börjat för säsongen för min son, med mixad oro och glädje.

På tisdagen hade vi besök av datainspektionen. Jag tror att det blev ett riktigt bra möte.
Alla dessa intervjuer om sociala medier

Denna vecka bl.a. i Dagens samhälle och i CIO Sweden. Känns roligt, men nästan pinsamt att vara så uppmärksammad. Hoppas inte att människor tror att det är en dominerande del av vad jag gör.
På onsdagen antogs våra riktlinjer för sociala medier i kommunstyrelsen. Fantastiskt nog så blev det ingen längre diskussion om dem. De mottogs faktiskt oerhört bra. Vilken utveckling! Några månader tillbaka i tiden skulle man kunna tolka det som att sociala medier var något negativt i vår verksamhet, men inte längre.
På torsdagen var jag, informationschefen Maria Magnusson och informatören Lena Hammarbäck på Sveriges Kommuner och Landsting där vi bl.a. berättade lite om våra erfarenheter av sociala medier. Det märkliga hela dagen, var att jag kände mig lite som en kändis
Människor kom fram och var faschinerade av att träffa mig i verkliga livet, jag som är en sådan förebild. En märklig känsla.
Vad tycker medarbetarna?
På fredagmorgonen träffade jag personalkontoret för att gå igenom personalenkäten. Hur fungerar jag som chef och ledare enligt mina medarbetare?

60-69 är godkänt, 70-79 är bra och 80 och över är utmärkt. Känns som en bra avslutning på arbetsveckan!
Nära

En av anledningarna för mig att börja använda sociala medier var att öka transparansen och därmed insynen i kommunen och en kommunchefs arbete. Jag bad för ett par veckor sedan om feedback på bloggen, här på bloggen. Markan skriver
Vad kan du göra? Jag måste säga att jag ibland saknar tonen av den riktiga Mattias Jansson och vardagsfrågorna – spännande händelser av hårt arbete, frustrationer och glädjeämnen. Mer spontana och personliga inblickar i din “kommunchefsdagbok” – det skrivna ordet som kommer från hjärtat inte från hjärnan. Tänk inte så mycket på att all förändring måste börja hos dig själv – VAR dig själv!
![]()
Detta inlägg är ett försök till en mer nära ansats, baserad på veckan som varit, om det kan vara intressant.
På måndagen är jag trött något så kopiöst. Jobbade väldigt sent på söndagskvällen, det är lätt att det blir så när familjen gått och lagt sig och man vill förbereda veckan. Som kommunchef arbetar jag förstås mycket, men en längre tids brist på sömn blir aldrig bra. Tar mig hur som helst igenom dagen och lyckas hålla skenet uppe, men går inte på kommunfullmäktige på kvällen, kollar dock via webb-tv, jobbandes i sängen (trots min frus, helt riktiga förmaningar om att jag inte borde).
Min högra hand, kommunledningshandläggaren Jenny Bolander är strandsatt i Bryssel efter några dagars ledighet och kommer hem först på torsdag eftermiddagen, vilket försvårar veckan. Jenny håller ihop mycket kring mitt jobb. Nåväl plikttrogen som hon är så bidrar hon iallafall på knackiga skype-ledningar från fik i den sommarlika storstaden.
Efter ledningsgrupp, som numera inleds med öppna diskussioner över en bit (av var och en) egeninhandlad mat så är det MBL-förhandling om ny organisation och chefstillsättning för projektkontor och löneenhet. Allt går enligt planerna och två internrekrterade personer som jag tror mycket på, Elin Bergfeldt och Anna Johansson går in som trainée till chefsposterna från den första maj.
På fullmäktigemötet uppmärksammar lokaltidningen två “mystiska män” och ett hot mot kommunstyrelsens ordförande som inträffade två veckor innan blir allt tydligare. Vi hade som ambition, efter diskussion med polisen att hålla låg profil om det, men på tisdagen beslutar jag och Göran Dahlström att vi ska gå ut med information. Detta får uppmärksamhet även nationellt. Jag bestämmer mig tidigt att hålla mig till en och samma mantra får att försöka få nyheten att bli lite tråkig, men vill samtigt ha ut ett budskap – samhället får inte skrämmas till tystnad! Vilket jag tycker är oerhört viktigt. Denna typ av beteenden är oacceptabla och jag känner starkt för Göran i detta.
På tisdagen är det den fjärde slutspelsmatchen i damernas volleyboll finaler. Stämningen är på topp i Katrineholm och jag och min yngsta dotter är med och ser när KVK slår Engelholm med 3-1 i set. Funderar omgående om huruvida de kommer att ta SM-guld och hur vi ska göra för att även de katrineholmare som inte kan åka till Engelholm på torsdagen ska kunna ta del av matchen. Det visar sig att volleykanalen har tänkt åka och även live-sända. Gör upp med Katrineholms-kuriren att vi samannonserar det och tar kontakt med restaurangerna för att kolla om någon tänker sända, Statt gör det. Ber också vår tekniker att ta kontakt med volleykanalen för att det inte ska bli något strul. Tyvärr glömmer volleykanalen att installera en viktig komponent på datorn varför sändningen blir extremt hackig, mycket tråkigt. Men viktigast av allt Katrineholm Volley tar SM guld! Det mesta av fredagen går åt till att ordna en fest för KVK som jag tror blev mycket uppskattad.
Ja, det var några inblickar – nära mig som kommunchef. Var det av intresse?
En av anledningarna för mig att börja använda sociala medier var att öka transparensen och därmed insynen i kommunen och en kommunchefs arbete. ”Nära” är ett försök till en mer personlig ansats, baserad på veckan som varit, om det kan vara intressant – om inte, sluta läs här.


För tre veckor sedan, en söndag ringde en av mina närmaste medarbetare ekonomichef Anne Andersson och berättade att hon blivit headhuntad till ett jobb som ekonomidirektör på sin hemort, Örebro. Min första reaktion, inåt, var vem som helst bara inte hon. Jag såg det jobbet när det kom ut och insåg direkt att det var som klippt och skuret för Anne, jag till och med skämtade med henne om att hon ska ge tusan i att söka. Jag var från den stunden övertygad om att hon skulle få jobbet, även om det då också fanns andra kandidater. Anne ville förståeligt nog inte att det skulle komma ut i det läget, varför jag fick hålla informationen för mig själv. Hur som helst så tog jag kontakt med vår rekryteringsfirma som började search och annonserade för ej specificerad kund omgående. I veckan blev det klart att hon fått jobbet – 
























