Posts Tagged ‘favorit’
Det finns ingen godhet i att skydda människan från henne själv
För några år sedan föreslog dåvarande personalchef Susanne Wihlborg att vi i kommunledningsförvaltningens ledningsgrupp skulle läsa boken Ledarskapets Tao. Vi inledde våra möten med att en av medarbetarna hade valt ut en text som är max en sida och läste den för oss andra. Sedan reflekterade först den som läst och sedan gjorde vi det tillsammans. Totalt tog punkten en halvtimme. Jag minns det som givande.
Speciellt är det en del av en taoism som satt mig i mitt medvetande.
Lika behandling
Naturens lag är blind, dess rättvisa opartisk. Konsekvenserna av ens beteende är ofrånkomliga. Att vara människa är ingen ursäkt.
En vis ledare försöker inte skydda människorna mot dem själva. Medvetandets ljus lyser i lika mått på det som är behagligt och det som är obehagligt.
Tao är för mig att låta naturens lagar och energier råda. I det att tao är att följa så blir det ett naturligt ansvarsutkrävande, eller det kanske blir naturligt med konsekvenser helt enkelt.
Naturens lag är blind, dess rättvisa opartisk. Konsekvenserna av ens beteende är ofrånkomliga.
Det är precis det tänker jag.
Jag ser så ofta att människor använder förklaringar på sina beteenden som ursäkter till beteendet.
Jag tänker att förklaringen finns bara där som en förutsättning bakom ditt val av handling. Jag ansvarar alltid själv för handlingen. Med taoismens ord.
Att vara människa är ingen ursäkt.
All utveckling av mig själv som människa bygger på ett ansvarstagande för mina handlingar. Det är i enlighet med tao naturligt. Det du satt i rörelse får du också ta konsekvensen av. Jag upplever att det finns en “nånannan-ism” hos oss idag och att den också upprätthålls av ledare i någon slags vilja att vara goda.
En vis ledare försöker inte skydda människorna mot dem själva.
För den som ansvarar för sina tillkortakommanden får också ansvara för sina vinster.
Gör du så? Eller har du en större benägenhet att låta lyfta fram ansvar för handlingar i det positiva än det negativa. Det känner jag att jag lätt gör.
Medvetandets ljus lyser i lika mått på det som är behagligt och det som är obehagligt.
Att växa som människa är att se mig själv sådan som jag är.
Att bidra till andra människors utveckling är att hjälpa dem att se sig själva.
Det är tao – naturens lag.
Välfärdens framgång ligger inte i kontroll utan i din kompetens
Den kommunala verksamheten blir alltmer pressad mellan lagstiftarens krav – kontroll och medborgarnas vilja och inflytande. Fenomen kan betecknas som att den lokala rådigheten minskar.
Allt ska bli bättre genom att fler kontrollmyndigheter ges fler och mer befogenheter att intervenera i kommunal verksamhet. Svaret på misskötsel är mer kontroll av handling.
Problemet är att vår verksamhet drivs primärt av hjärnor, inte av händer. Att döma av och kontrollera handling skickar helt fel signaler. Kvalificerade tjänster inom vård- skola- omsorg kräver självtänkande kreativa anställda som har ett inre driv att bedriva en kvalitativ bra verksamhet i det som uppstår.
Idag läste jag Henrik Bergrens krönika i DN om det faktum att nu senast efter Caremaskandalen har kraven på skärpt granskning av privata välfärdsleverantörer haglat från alla håll. Henrik menar, och jag instämmer att så fort vi har att göra med mer sammansatta mänskliga verksamheter är det meningslöst – och ofta destruktivt – att utgå från kvantitativa mått.
Ni kan ju själva prova hemma genom att oavbrutet fråga er partner om hon eller han älskar er – hur stor kärleken än var från början lär den ha naggats i kanten efter ett par veckor.
Därför att kärleken kommer inifrån. Det som kommer inifrån går inte att kvantifiera. Går relationer överhuvudtaget att mäta?
Men det finns ett ännu värre problem. Överdriven utvärdering kan ha rent negativa effekter på kvaliteten. Alltför omfattande extern kontroll riskerar att underminera känslan av personligt ansvar.
Det är som att när vi flyttar ut det vi mäter i handling så kan vi också objektifiera det. När vi gjort subjektet, människan, brukaren, eleven till ett mått så slutar vi att agera med våra inre drivkrafter, vår kompetens, vårt hjärta och vår profession. Allt det som gör oss till bra mervärdesskapande samhällsuppbärare inom våra kvalificerade kallyrken.
Däremot måste de ha bra utbildning, anständiga löner, yrkesstolthet, rimliga arbetsbördor, empati och respekt för de människor de ansvarar för och inte behöva oroa sig för att deras jobb försvinner vid nästa upphandling.
Det ska vi ha. Vi ska vara stolta över det vi gör och våga vara kompetenta i oss själva.
Inre motivation skapas av
- Autonomi – självbestämmande
- Mastery – att bli bättre på hantering av meningsfulla saker
- Purpose – att det vi gör har mening
Det kan ju förstås kosta en del pengar. Men i längden blir det nog billigare än att bygga upp en gigantisk kontrollapparat.
För problemet är inte kontrollapparaten, utan vad den gör med oss. Med vårt ansvar, vårt spontana handlande – vår profession. Allt i det människovårdande yrke vi valt för att vi vill vara just här och skapa mervärden för dem vi är till för.
Inte för en siffra – utan för ett värde – hos en annan – människa!
Med 3 100 medarbetare har jag aldrig för mycket att göra
…och har jag det så måste det bero på att jag arbetar fel som delegerande ledare. Ungefär så retade en en medarbetare mig idag.
Det ligger en hel del i det tycker jag. I en så stor organisation så borde vi effektivt kunna dela på arbetsuppgifterna för dem vi är till för oberoende av organisationstillhörighet så att alla medarbetare får en rimlig arbetsbörda.
Ju större organisationen är ju mer beroende är vi av strukturer för att fungera. Ju mer tid lägger vi ner på att informera och upprätthålla styrprinciper som styrdokument, delegationer och ansvarsområden.
Det finns klara synenergieffekter med stora organisationer men det finns också en risk att komma för långt ifrån slutkund och att positionera sig i sin del av organisationen.
Det är som att när vi inte kan hålla ihop en grupp med relationer så tar strukturen över.
Kanske kan det förklaras bl.a. av det som kallar Dunbars tal, som menar att det finns en kognitiv begränsning på runt 150 personer som en människa kan upprätthålla stabila sociala relationer med sedan tar strukturen över.
Men tänk på några av de organisationer som varit mest framgångsrika som Apple och IKEA. Varken Steve Jobs eller Ingvar Kamprad är ju kända som några goda delegerande ledare.
Av vad jag läst så tror jag att de båda brutit mot de flesta råd du kan läsa i en ledarskapsbok. Samtidigt så har de en närhet till sin organisation och till sin produkt vilket få andra har. De nästan är organisationen, vilket gör att det finns en relation, en vision och ett värde i deras sätt att agera som tar bort behov av så mycket styrning genom struktur.
Kanske skapar/skapade de förutsättningar för att styra företagen relationsmässigt genom sig själva?
Kanske är det hela grejen?
Alla medarbetare har en relation med företaget genom dess ledare, vilket gör att Dunbars tal håller?
Själv var jag helt ute och cyklade i samma fråga häromdagen.
Jag var och träffade Katrineholms kommuns 12 chefstrainéer, ett underbart gäng. Två av dem känner jag väl eftersom vi arbetar i samma hus, men alla arbetar i Katrineholms kommun. Jag råkade hur som helst säga ungefär; jag, Jenny och Jessica som arbetar ihop… FEL, FEL, FEL.
För att leda och med det både påverkas och påverka en så stor organisation utan att strukturera ihjäl oss så ska jag nog bli ännu tydligare med vem jag är, vara mer engagerad i värdeskapande detaljer och upprätthålla relationer med fler, även om det inte står i ledarskapslitteraturen.
Eller?
Utveckling via Feedback & Feedforward
Häromdagen höll jag en föreläsning för två ledningsgrupper om Ledarskap och transparens för Länsstyrelsen Kronoberg och Regionförbundet Södra Smålands ledningsgrupper. Du kan se en videoinspelning av del 1 och del 2 samt hitta presentationen här.
Min tes är ar att en människa, låt oss säga jag, kan liknas vid ett träd i genomskärning.
Jag får feedback på det jag är öppen med.
Feedback är nödvändig för min utveckling i förhållande till andra.
På ytan visar jag mina handlingar, det är vad jag gör i handling med min kropp och vad min omgivning ser mest av mig. Det är barken.
I lager innanför barken finns mina tankar. I ytveden finns det jag tänker, reflekterar, planerar, analyserar, fantiserar, tolkar och misstolkar. Mina tankar påverkar mina handlingar.
I ytvedslagren finns också mina känslor. Jag är glad, ledsen, arg, rädd eller lustfylld. Mina känslor påverkar mina tankar och vice versa.
Djupare inom mig i kärnveden finns en naturlig kanske barnslig del. I LOTS® kallar vi det för själen. Det är min kärlek, vilja, passion, kreativitet, lekfullhet, spontanitet, humor, empati och nyfikenhet. Hur jag har det i själen påverkar mina känslor och tankar och därmed mina handlingar.
I min innersta märg finns anden, eller kanske bättre uttryckt “Spririt – The Breath of Life”, livsgnistan. Det min livsenergi, mening, hopp och tro.
I LOTS® menar vi att man för att må bra måste ha en balans mellan dessa fem aspekter av sig själv.
Feedback
Min tes är att jag kan utveckla det jag är öppen med.
Om jag visar mina handlingar får jag feedback på mina handlingar och får möjlighet att utveckla dem. Om jag berättar hur jag tänker och känner så får jag feedback på det, vilket påverkar mina handlingar. Om jag vågar tala om och berätta om själsliga drivkrafter som kärlek, kreativitet och nyfikenhet så får jag feedback på det, vilket ger mig möjlighet att utveckla dem vilket påverkar mina tankar, känslor och handlingar. Om jag följaktligen är öppen med hur jag är i anden, vad som ger mig mening, hopp och livsenergi så får jag möjlighet att växa där, vilket påverkar min själ, känsla, tanke och handling. Hela tiden påverkas vi inifrån från de inre lagren och ut. Reell påverkan i inre drivkrafter bör alltid eftersträvas i ledarskap som kräver mer än bara handling.
Jag eftersträvar ett öppet ledarskap för att det gör att jag kan utvecklas och bli en bättre människa och därmed ledare. Jag får helt enkelt feedback på det jag visar och därmed kan jag utvecklas.
Feedforward
Under tiden som jag höll föreläsningen som streamades fick jag denna feedback.
Pröva att be om feed forward. Istället för att få återkoppling på det jag redan gjort, får jag stöd och råd i mina pågående och kommande uppdrag.
Det är ju så sant.
Det är ju också precis samma mekanismer bakom att få feedforward som att få feedback. Det jag vågar vara öppen med innan handling har jag också möjlighet att utveckla – innan handling.
Det stämmer helt överens med en sak som slog mig när jag och Erik Sellström talade ihop oss inför ledarskapsutvecklingsdagen. Ju mer öppen jag är ju modigare blir jag. För när jag är öppen på idéstadiet så kan jag med feedforward välja att genomföra eller inte genomföra mina galna idéer.
Öppen i vida nätverk
Sociala medier har hjälpt mig oerhört mycket här. Genom att jag är öppen och får återkoppling direkt också från människor i en vidare krets än mina närmaste så får jag ärligare och stabilare feedback och feedforward som representerar fler tankar.
Feedbacken utvecklar mig!
Feedforward gör mig modigare!
Uppdatering 2011-11-06
Inser nu när jag går igenom mina poster att läsa senare i Instapaper var jag sett detta med feedforward tidigare – hos den utmärkta VD-bloggen.
Hur är jag som ledare?
De senaste fyra åren har jag utvärderat mitt ledarskap varje år via Försvarshögskolan i enlighet med ledarskapsutvecklingsprogrammet Utvecklande Ledarskap (UL).
Utvecklande ledarskap är Försvarsmaktens nya ledarskapsmodell sedan 2003. Utvecklande ledarskap tillämpas sedan 2004 även inom statlig och kommunal sektor samt inom det privata näringslivet. Modellen kännetecknas av att en utvecklande ledare uppträder som ett föredöme och lyfter upp frågor om moral och etik samt agerar utifrån en synliggjord värdegrund. En utvecklande ledare utmärks även av inspiration och motivation i syfte att stimulera delaktighet och kreativitet samt av personlig omtanke som handlar om att ge stöd men också att konfrontera i ett gott syfte, både för individen och för organisationen.
Jag gillar UL och ledarbedömningen (ULL) då den är konkret och enkel. När man får resultatet, i detta fall av sju medarbetare som jag arbetat nära så får man också feedback muntligt av desamma. Detta sker i tre steg.
- Jag kommenterar kort
- Två medarbetare diskuterar resultatet, jag lyssnar och är tyst
- Vi diskuterar tillsammans.
Detta är resultatet från årets mätning.
Sammanställning Utecklande ledarskap 2011-09-27
När man får sitt resultat så gör man en utvecklingsplan som bygger på frågorna.
- Vad ska jag börja med?
- Vad ska jag sluta med?
- Vad ska jag fortsätta med?
Jag tycker att årets resultat visar att jag jobbat med mig själv det senaste året och att det fått resultat. Det finns en stor variation i vissa frågor så någon medarbetare är inte nöjd med mig i alla delar.
Jag har förbättrat mina resultat på nästan alla huvudpunkter. Jag har värderat mig själv lägre än föregående år och medarbetarna har värderat mig högre.
Det jag gör extra bra idag och därmed borde fortsätta med är hur jag företräder verksamheten utåt (8,7/9) och att jag ger uttryck för sunda värderingar (8,1).
Att han är generös med sin tid, kunskap & erfarenheter. Hans ledarskap är öppet och bjuder in till delaktighet vilket får mig att reflektera över vad jag gör och varför. Därigenom hittar jag ofta en djupare mening, sammanhang & vilja att utvecklas.
Jag är också bra på att skapa delaktighet vart vi ska (8,4) och att skapa engagemang inför uppgifter (8,3). Vidare bedömer medarbetarna att jag vidtar nödvändiga åtgärder när det behövs (8,6 & 8,4).
Mattias har mod, passion och vilja. Är målinriktad och strukturerad. Nytänkande och kreativ. Går inte med strömmen. Inspirerar andra att tänka och göra på nya sätt.
Jag har en bra fackkunskap och omvärldsbevakning (8,1 & 8,3). Högst värde (8.9) får jag gällande att jag påverkar organisationen på lång sikt. Jag får lätt kontakt med människor (8,3) och har en förmåga att hålla många bollar i luften (8,4).
Jag behöver jobba med att få alla med mig, då någon verkar tycka helt annorlunda än andra på några frågor. Exempelvis har jag en spridning på 7 gällande frågan om att jag uppträder mästrande mot medarbetare som ej utfört sina arbetsuppgifter väl (4,1, omvänt skala – bör vara under 3).
Att du ger konstruktiv feedback löpande. Det är värdefullt att få den i samband med den händelse som den är kopplad till.
Blivit lite för egenfokuserad under senaste året.
Jag behöver bli bättre på att ge konstruktiv feedback (6,3) och resonera med medarbetarna om hur uppgifter ska lösas (6,7).
Involvera människor tidigare i processer där de berörs för snabbare delaktighet. Se människors olikheter som komplement och stöd istället för bromsklossar.
Jag ska också bli bättre på att tala om vad som händer när vi nått våra mål (6,9). Jag kan ha ett okänsligt och buffligt sätt (6,6) och kan efter en serie framgångar bli övermodig (6,6). På frågan om jag håller mig lugn i stressfyllda situationer får jag 6,9. Intressant då jag verkligen försökt berätta hur jag känner som en del av föregående års utvecklingsplan.
Vad ska jag börja göra? Jag får ta tillfället i akt och få mer feedback på detta. Mitt fokus de senaste åren har varit att trumma budskapet att – Värden skapas av människor inte av roller.
En mycket pos. sida med Mattias ledarskap är att jag inte bara utvecklas i min yrkesroll utan också som person. Han utmanar, förväntar sig och förverkligar båda egna &andras förslag vilket gör att jag och många medarbetare växer som pers. & i org.
Jag har ju sedan första september några färre anställda så det finns möjligheter. All förändring börjar med mig själv. Bidra gärna!
Vad tycker du att jag ska börja, sluta och fortsätta med som ledare?
Vi möter inte digital lust analogt!
Idag erbjuder Internet nya möjligheter att utveckla, förhöja och förenkla våra liv. Men nätet är ingen självklarhet för alla, ungefär 15 procent av svenskarna använder inte Internet. Mycket av informationen om digitala kanaler sker just i digitala kanaler. Det här tycker vi är ett problem. Därför lanserar vi idag den 29 september tidningen Nätet för mig.
Som kommun arbetar vi för att öka tillgängligheten till datorer och Internet. Vi vill att användningen av Internet ska vara lustfyllt och ett aktivt val för alla. Därför kommer vi analogisera våra digitala kanaler. ”Nätet för mig” har fyra sidor och handlar om att våga, vilja och kunna använda Internet.
– Mycket av marknadsföringen kring digitala medier sker just i digitala medier. Det tycker vi blir ett moment 22. För att nå människor måste vi vara där de är. Med tidningen vill vi både ge kunskap men också lust till att använda Internet, berättar Katrineholms kommunchef Mattias Jansson.
I Katrineholm, Flen och Vingåker kommer tidningen ”Nätet för mig” att delas ut i över 35 000 exemplar. Därutöver kommer varje nummer finnas publicerat och tillgängligt digitalt för fri återanvändning. Detta för att alla ska kunna skapa sin egen ”Nätet för mig” i syfte att fler kvinnor och män, pojkar och flickor ska våga, vilja och kunna använda datorer och Internet.
På morgonen den 29 september kommer första numret av ”Nätet för mig”. Vi kommer också lansera bloggformen som finns kopplad till tidningen i syfte att fler kommuner eller andra aktörer vem som helst, ska dela och använda materialet för att bidra till digital delaktighet.
viaKatrineholms kommun analogiserar digitala kanaler – Katrineholm.
Hur jämställdhet ökar ojämställdhet
Jag börjat detta inlägg med en “Disclaimer” – Detta är tankar som inte är färdigtänkta. Jag tänkte att vi kunde tänka färdigt tillsammans. Jag hoppas det är okej och att vi snart, tillsammans kan vara ännu klokare än vad vi är just nu?
Jämställdhet handlar om förhållandet mellan kvinnor och män, pojkar och flickor.
Jag vill i mitt arbete bidra till att människor oaktat kön, [wikipop language="sv" search="Genus (könsbegrepp)"]socialt [/wikipop]eller biologiskt ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Jag tror att det är den svåraste jämlikhetsfrågan som vi har att arbeta med. Könet är vår primära underförstådda indelningsgrund för människor i grupper.
När jag var på föräldramöte i veckan för första klass så kom jag att tänka på hur naturligt det är att förstärka just den indelningen. Lärarinnan talade om att;
-Vi ställer oss i kö utanför skolmatsalen, killar för sig och tjejer för sig.
Hon berättade också exempelvis att hon funderade på att dela upp klassen efter kön under trygghetstiden, dvs när man i skolan pratar om hur vi beter oss mot varandra. Jag lyckades vara tyst ända tills dess mötet var slut. När jag frågade henne om detta verkade hon i det närmaste förnärmad och sa att barnen är vana med det sedan förskoleklassen. Ja det tror tusan det. Trots att vi försökt att arbeta så mycket med att stärka förståelsen så är det svårt. Det är så naturligt för mig. oss att dela människor i grupper och primärt efter kön.
Varför är det då ett problem?
Jag menar att det får negativa konsekvenser för oss. Primärt för kvinnorna, men även för männen. Vi är fostrade i könsmaktsordningen, d.v.s. principerna om könens I-särhållande och om mäns överordning och kvinnors underordning. Vi är det omedvetet och systemet omöjliggör idag strukturellt fria val utifrån alla människors och personers lika värde. För att nå ett jämställt samhälle måste vi se dessa strukturer, detta inlägg är en sådan ansats. Vi måste arbeta med oss själva och våra värderingar och förutfattade meningar.
Idag läste jag i DN att Män mår bättre av jämställt arbetsliv
Kan man säga att män vinner mest på ett jämställt arbetsliv?
– Ja, det verkar så. För att kvinnor ska tjäna på att arbetsplatsen är jämställd förutsätter det också att hemsituationen är jämställd.
Ja, det är just det. Det måste gå åt båda hållen. På samma sätt som ojämställdheten upprätthålls av både män och kvinnor så måste också förändringen ske i oss alla och på alla arenor.
Om jag tar mig själv som exempel, det brukar ju vara enklast. Jag och min fru delar inte jämnt på hem och arbete. Uppdelningen är den traditionella. Jag arbetar mycket och är hemma lite och min fru arbetar mindre och är hemma mer. Jag kan understryka att vi försökt göra detta som ett medvetet tidsbegränsat val.
Vad får det då för konsekvenser? Låt mig exemplifiera med en härskarteknik som kallas [wikipop language="sv"]dubbelbestraffning[/wikipop]. Den innebär;
Att ställa en inför ett val, och utsätta en för nedvärdering och bestraffning, oavsett vilket val man gör. Exempel: – Man är noggrann med sina arbetsuppgifter. Då ser chefen det som om inget blir gjort. Om man snabbar på, får man höra att man slarvar.
För min fru innebär det att om hon att väljer att vara hemma med våra barn framför att gå på ett kvällsmöte på jobbet och därmed inte är engagerad i sitt job så är det negativt, men om hon går på mötet är hon, eller snarare känner hon sig som en dålig mamma.
Jag kan känna att jag inte engagerar mig tillräckligt hemma, men om jag gör det så får jag en sned blick på jobbet och får dessutom arbeta dag och natt för att jobba ikapp. Konsekvensen av att inte vara hemma är att jag kan känna ett utanförskap i hemmet. Om jag arbetar blir jag utanför hemmet och om jag är hemma blir jag utanför jobbet.
Detsamma gäller min fru. Dubbelbestraffningen går åt båda håll och den upprätthålls av oss båda eftersom vi har svårt att se sunt på frågan då vi präglats av könsmaktsordningen. I-särhållandet av könen och mannens överordning gör ju att så länge som mannen traditionellt är den som arbetar så blir det “lite finare” än att vara hemma.
Men nu när mannen som i DN´s artikel var mer jämställd på arbetsplatsen premieras det, det blir ju till och med normalt. Problemet är att samma förändring inte sker hemma.
Då har väl mannens position stärkts ytterligare på bekostnad av kvinnans?



















