Posts Tagged ‘jämställdhet’
Jämställdhet görs tillsammans, inte genom attack
1 november, 2012 | 
Författare …eller ”Ursäkta jag är man”
Katrineholms Kurirens chefredaktör kritiserar på debattplats i lördagens Katrineholms Kuriren med rubrik ”Gubbs, gubbs och gubbs så långt ögat når” samhällsbyggnadschef Lars Hågbrandt för ett mansdominerat Näringslivsnytt
Men när jag läser 0150.magazin och Näringslivsnytt så får jag helt andra vibbar än de jag vill ha.
Här traskar det på, såväl i Hågbrandts krönika som i texten bredvid, i samma gamla hjulspår som man hört så många gånger från kommunala företrädare och också från politiker som klamrar sig fast i det som varit och som använder samma gamla klyschor.
Presenterat och bildsatt med äldre män som både i text och bild ska förmedla framtidstankar och visioner.
Det räcker inte!
Var är de nya idéerna?
Jag tycker att chefredaktören har fel på tre punkter.
Det sjupunktsprogram som tagits fram är ingalunda en produkt av en gubbklubb utan resultatet av insikter från näringslivets olika grenar. Annika Frisk (Shell), Malin Hultman (Ninas kammare), Dragica Habijan (Ericsson), tillsammans med Daniel Westberg (SKF), Johan Sheiakh (Sörmlands Maskin) och Charles Asker (Beckershof) kan nämnas vara delar av den brokiga skara som enats om dessa viktiga framgångsfaktorer för Katrineholm.
När det sedan ska förankras i organisationerna är det ju av största vikt att respektive ordförande finns med bakom, som i det här fallet.
För det andra så verkar chefredaktören ha en helt felaktig bild av den kommunala organisationens uppdrag. En kommun ska skapa möjligheter och bidra till utveckling som en katalysator för platsen. En kommunal organisation ska inte lägga sig i andras uppgifter och tillsätter förstås inte föreningsordföranden.
För det tredje är övertygad om att vi inte förändrar genom attack. Lika lite som vi kan bedriva ledarskap genom att angripa våra medarbetare. Det enda attack leder till är att positionerna stärks ytterligare. När vi känner oss ifrågasatta så är det lätt att gå i försvar. I försvar är vi inte beredda att ta in intryck utifrån. Vi sluter oss mot omvärlden och tänker inifrån och ut. Vi stärker så att säga bubblan runt oss själva och distanserar oss från feedback. Den som vill påverka måste möta en annan människa där hon är och i dialog ta varandra vidare i lärande.
Debatt skiljer oss i polarisering – dialog har vi för lärande.
Avslutningsvis tänker jag att ingen vill ”göra fel” i jämställdhetsfrågan och därför finns det mycket rädslor förknippande med den. Elisabeth Bäck har rätt i att vi idag har ett ojämställt samhälle och ibland måste det synliggöras tydligt att vi lever i ett samhälle där mannen än norm och kvinnan är underordnad mannen. Det kallas könsmaktsordningen och är accepterad av såväl Riksdag som vårt fullmäktige. Att försköna detta leder inte till förändring.
Vi vill förändra detta. Katrineholms kommun har ett nationellt uppmärksammat arbete för jämställdhet och ett av landets bästa sk jämställdhetsintegrerade styrsystem och ett pågående arbete om genusmedveten styrning. Det betyder att när vi planerar vår verksamhet så gör vi det med jämställdhet för ögonen.
Låt oss istället för debatt i attack tillsammans bryta dessa mönster i dialog – för allas vår skull!
Uppdatering
Chefredaktören svarar i papperstidningen
Faktum kvarstår. När chefen för samhällsbyggnadsförvaltningen, Lars Hågbrandt, lyfter fram Näringslivsrådet för katrineholmarna och det arbete som görs, så exemplifierar han med tre äldre män. Det jag ifrågasatte i min lördagskrönika var om det inte fanns några yngre kvinnor och män att lyfta fram? Som gjort sig förtjänta av att få synas och uppmärksammas. Jag efterfrågade också de nya idéerna och visionerna.
Det jag nu får till svar, och då via kommunchef Jansson, är att det finns ett ”internt hundrapunktsprogram”. Inte speciellt klargörande.
Elisabet (utan h) Bäck
chefredaktör
På tal om dialog?
No Comments »Hen är en människa
Jag tycker att begreppet hen tillför något i vårt språk. Med fina ord är hen ett könsneutralt pronomen, som saknas i vissa språk bl.a. svenskan.
Men vi är väl ändå man och kvinna säger någon. Absolut säger jag. Att använda hen handlar för mig inte alls om det. Självklart är vi man och kvinna. Det vi ofta fokuserar på är det biologiska könet. Det är förstås viktigt, men egentligen en försummande liten del av våra liv där det spelar en avgörande betydelse. Vårt kön får vi däremot leva med hela tiden i den sociala konstruktionen – kvinna och man. Man kan dra en skiljelinje mellan vårt biologiska kön och vårt genus – vår könsroll i samhället. Det är här hen kommer in tycker jag.
Eftersom kön är vårt mest naturliga sätt att dela in människor så tillskriver vi också många egenskaper till det biologiska könet. En kvinna bör vara si och så, en man på ett annat sätt. Det är ju sant ibland och den människa som valt att vara på ett visst sätt har jag ingenting emot att man har “typiska kvinnliga, eller manliga drag”. Problemet är att eftersom vi alltid delar in efter kön så tillskriver vi en massa egenskaper till människor som inte har att göra med vem individen är utan bara har att göra med gruppen.
Hen sätter fokus på detta – och det gillar jag, eftersom det får mig själv att se hur djupt det sitter och det jag är medveten om kan jag göra något åt.
Men, säger min kloka samtalspartner, om nu det är syftet – varför ta en blandning av hon och han och säga hen? Varför inte bara säga människa.
Det gillar jag – människa!
Så upprätthåller vi o-jämställdhet!
Idag är det den internationella kvinnodagen. I flödet på Twitter och Facebook ser jag saker som ”Våga vägra kvinnodag!” och ”Grattis alla kvinnor” men också irriterade röster som
Varför säger en del män GRATTIS till kvinnor idag. Det är väl ingen högtid? Inget att fira snarare tvärt om.
Jag vill inte ha några grattis. Jag vill ha rättvisa löner, ett stopp på mäns våld mot kvinnor och minskad mödradödlighet. Tack på förhand.
Sverige är både ojämlikt och ojämställt idag.Vårt dolda motstånd och fördomar gör att vi inte hanterar människor såsom de är utan såsom de borde vara eftersom de tillhör en viss grupp. Den gruppen kan vara ha förtecken såsom ålder, etnisk bakgrund, utbildningsbakgrund, funktionshinder, sexuell läggning eller för all del klädstil eller fritidsintresse. Listan kan göras lång.
Vi delar helt enkelt in människor efter vilken grupp de tillhör. Den gruppen ger ett antal givna personliga egenskaper och det är precis det som är problemet. Grupptillhörigheten inskränker vår möjlighet att vara oss själva i relation till andra.
Exemplen på ojämlikhet ovan är dock förhållandevis enkla att se och därmed hantera. Det finns en sak som är den primära indelningsgrunden i vårt samhälle. Det är kön.
När vi talar om förhållandet mellan könen får jag ofta höra ”Men vi är ju olika – biologiskt”. Men det är inte det som jämställdhet handlar om anser jag. Jämställdhet handlar om att det socialt konstruerade könet, genus tillskriver oss personliga egenskaper med ledning av om vi är kvinnor eller män. Kön är den primära indelningsgrunden i samhället, i vår kultur och därmed svårast att se. Denna oreflekterade gruppindelning tillskriver oss egenskaper inte på basis av vem jag är som människa utan om jag är kvinna eller man.
Det är med fasa som jag då ser en intervju med barn på Katrineholms Kurirens webbplats idag som med den bärande punkten har kön som isärhållande. Frågorna lyder
- Hur är det att vara kille/tjej?
- Är man extra bra på att hänga i klätterställning om man är kille?
- Vad tycker killar om att göra?
- Varför är det extra roligt att vara flicka?
Det är så extremt talande för det samhälle vi lever i där könsrollerna hela tiden förstärks omedvetet. Jämställdhet är ett bejakande av individen, eller med Håkan Fransson ord.
Du vet väl om att Du är värdefull, att Du är viktig här och nu, att du är älskad för din egen skull för ingen annan är som Du. #Kvinnodagen
O-jämställdheten hindrar oss att vara dem VI är!
Det är inte genus utan människors rätt att vara
Jag läste precis ett helt underbart blogginlägg om det socialt konstruerande könet som begränsande för varje människars möjlighet till att vara sig själv. Det är så slående hur just könet är den primära indelningsgrunden, men varje gruppindelnng som inte bygger på individen har sin begränsande effekt för oss som individer.
Vi är aldrig en roll, en grupp eller ett kön – men det är en av det vi är.
Läs Hanna Fridens post!
Genusuppfostran anser att ingen ska behöva känna sig missanpassad på grund av att deras personlighet och utseende inte passar in på deras könsroll. Enligt genus ska pojken som gråter passa in lika bra i samhället som pojken som springer runt och sparkar en boll och som är tuffast och starkast. Enligt genusuppfostran så är inte det som flickor uppskattas mest för hur söta de är, utan det är det som de vill, som de är bra på, som räknas.
viaVad är egentligen genuspedagogik? Och varför är så många emot det? – Hanna Fridén at Hanna Fridén.
Brandmänniskor
En intressant artikel om kvinnor som arbetar som brandmän i Katrineholm. Rubriken är brandkvinnor, på tal om att mannen är norm…
Det viktigaste är nog i alla fall att vi är bättre när vi är olika.
Tror ni att era respektive arbetslag vinner något på att ha med kvinnor i gruppen?– Jag tror att jag som kvinna uppfattas som mjukare och mer omhändertagande, speciellt när barn är inblandade kan det vara en fördel. Sedan kan ju jag ta mig in i en voltad bil, genom sidofönstret, eftersom jag är mindre, säger Gisela Meinhold.
– Man blir inte en bättre brandman för att man är kvinna, fortsätter Jeanette Selin. Hon menar att könet i sig inte har någon betydelse, det avgörande är att man i arbetslaget har en spridning av erfarenheter och egenskaper.
– Det är viktigt med mångfald. Ett problem blir inte löst på ett optimalt sätt av en homogen grupp, där alla tänker i samma banor.
Jeanette Selin framhåller att en rättviseaspekt är kopplad till frågan.
– Jag vill att kvinnor ska förstå att de kan. Det finns en sådan stenhård bild av hur en brandman ska se ut och vara. Det finns tjejer som är mer vältränade än jag, som tror att de inte skulle räcka till. Låt oss få en realistisk bild av vad som krävs.
Marcus Sjöholm tillägger att brandmännen är till för medborgarna i samhället.
– Det är viktigt att vi speglar dem också.
Det är mer än en fråga om demografisk representation. Sedan ett par månader tillbaka har Abdul Kader från Somalia praktik på stationen i Katrineholm. Han har tidigare jobbat som brandman vid flygplatsen i Mogadishu, och var så sent som förra veckan med på en uttryckning till en trafikolycka.
– Bilen låg på taket, mitt ute i skogen. I den befann sig en hel somalisk familj. De kunde bara enstaka ord på engelska, men genom Abdul kunde de göra sig förstådda och förklara var de hade ont, säger Marcus Sjöholm.
Posted in Kommunchef kommenterar | 
Etiketter jämställdhet, mångfald, ojämställdhet, räddningstjänst |
Måste kvinnan sluta fnissa för att jämställdhet ska råda?
Maja Larsson skriver på sin blogg om sin ilska mot en artikel i tidningen Chef.
Jag har Chef! i min reader. Igår funderade jag allvarligt på att klicka “unsubcribe”. Anledningen är den här krönikan, “Underskatta mig inte” som jag läste igår. Det började ryka ur näsborrarna av ilska. Hur kan det vara publicerat år 2011?
Rubriken lockade mig till läsning och jag trodde att krönikan skulle ha en intressant vinkling. Men redan efter första raderna satt jag och bara gapade. Har vi verkligen inte kommit längre? Kort sammanfattat handlar den om hur Marie Söderqvist, VD på analysföretaget United Minds, spelat poker med ett gäng män från mediebranschen och intagit en roll som dum och korkad tjej med “noll koll-attityd” och genom det, hävdar hon, lyckats kollra bort männen och nå en andraplats i pokerspelet. Marie Söderqvist skriver:
Jag var rätt stolt men tvingades också erkänna att jag körde med den där lite fnissigt, förvirrade tjejstilen: »jag kan inte spela alls« och »oj då nu tog jag upp korten igen fast man inte får«.
Ett riktigt viktigt och bra inlägg av Maja Larsson tycker jag. Men jag har några funderingar.
Vad skulle hända om en man gjorde likadant och förstärkte könsstereotypa mönster för att uppnå framgång?
Är det inte vad män gör hela tiden?
…och anledningen till att vi inte reagerar lika kraftigt då vad är den?
Jo – att mannen i vår nuvarande kultur är norm – det är det reella problemet tycker jag.
Ingen borde behöva förställa sig och ingen borde spela på förstärkta könsroller för framgång. Men varför är det kvinnan som ska anpassa sig?
Hur jämställdhet ökar ojämställdhet
Jag börjat detta inlägg med en “Disclaimer” – Detta är tankar som inte är färdigtänkta. Jag tänkte att vi kunde tänka färdigt tillsammans. Jag hoppas det är okej och att vi snart, tillsammans kan vara ännu klokare än vad vi är just nu?
Jämställdhet handlar om förhållandet mellan kvinnor och män, pojkar och flickor.
Jag vill i mitt arbete bidra till att människor oaktat kön, [wikipop language="sv" search="Genus (könsbegrepp)"]socialt [/wikipop]eller biologiskt ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Jag tror att det är den svåraste jämlikhetsfrågan som vi har att arbeta med. Könet är vår primära underförstådda indelningsgrund för människor i grupper.
När jag var på föräldramöte i veckan för första klass så kom jag att tänka på hur naturligt det är att förstärka just den indelningen. Lärarinnan talade om att;
-Vi ställer oss i kö utanför skolmatsalen, killar för sig och tjejer för sig.
Hon berättade också exempelvis att hon funderade på att dela upp klassen efter kön under trygghetstiden, dvs när man i skolan pratar om hur vi beter oss mot varandra. Jag lyckades vara tyst ända tills dess mötet var slut. När jag frågade henne om detta verkade hon i det närmaste förnärmad och sa att barnen är vana med det sedan förskoleklassen. Ja det tror tusan det. Trots att vi försökt att arbeta så mycket med att stärka förståelsen så är det svårt. Det är så naturligt för mig. oss att dela människor i grupper och primärt efter kön.
Varför är det då ett problem?
Jag menar att det får negativa konsekvenser för oss. Primärt för kvinnorna, men även för männen. Vi är fostrade i könsmaktsordningen, d.v.s. principerna om könens I-särhållande och om mäns överordning och kvinnors underordning. Vi är det omedvetet och systemet omöjliggör idag strukturellt fria val utifrån alla människors och personers lika värde. För att nå ett jämställt samhälle måste vi se dessa strukturer, detta inlägg är en sådan ansats. Vi måste arbeta med oss själva och våra värderingar och förutfattade meningar.
Idag läste jag i DN att Män mår bättre av jämställt arbetsliv
Kan man säga att män vinner mest på ett jämställt arbetsliv?
– Ja, det verkar så. För att kvinnor ska tjäna på att arbetsplatsen är jämställd förutsätter det också att hemsituationen är jämställd.
Ja, det är just det. Det måste gå åt båda hållen. På samma sätt som ojämställdheten upprätthålls av både män och kvinnor så måste också förändringen ske i oss alla och på alla arenor.
Om jag tar mig själv som exempel, det brukar ju vara enklast. Jag och min fru delar inte jämnt på hem och arbete. Uppdelningen är den traditionella. Jag arbetar mycket och är hemma lite och min fru arbetar mindre och är hemma mer. Jag kan understryka att vi försökt göra detta som ett medvetet tidsbegränsat val.
Vad får det då för konsekvenser? Låt mig exemplifiera med en härskarteknik som kallas [wikipop language="sv"]dubbelbestraffning[/wikipop]. Den innebär;
Att ställa en inför ett val, och utsätta en för nedvärdering och bestraffning, oavsett vilket val man gör. Exempel: – Man är noggrann med sina arbetsuppgifter. Då ser chefen det som om inget blir gjort. Om man snabbar på, får man höra att man slarvar.
För min fru innebär det att om hon att väljer att vara hemma med våra barn framför att gå på ett kvällsmöte på jobbet och därmed inte är engagerad i sitt job så är det negativt, men om hon går på mötet är hon, eller snarare känner hon sig som en dålig mamma.
Jag kan känna att jag inte engagerar mig tillräckligt hemma, men om jag gör det så får jag en sned blick på jobbet och får dessutom arbeta dag och natt för att jobba ikapp. Konsekvensen av att inte vara hemma är att jag kan känna ett utanförskap i hemmet. Om jag arbetar blir jag utanför hemmet och om jag är hemma blir jag utanför jobbet.
Detsamma gäller min fru. Dubbelbestraffningen går åt båda håll och den upprätthålls av oss båda eftersom vi har svårt att se sunt på frågan då vi präglats av könsmaktsordningen. I-särhållandet av könen och mannens överordning gör ju att så länge som mannen traditionellt är den som arbetar så blir det “lite finare” än att vara hemma.
Men nu när mannen som i DN´s artikel var mer jämställd på arbetsplatsen premieras det, det blir ju till och med normalt. Problemet är att samma förändring inte sker hemma.
Då har väl mannens position stärkts ytterligare på bekostnad av kvinnans?
Posted in Ledarskap, Personligt | Etiketter dubbelbestraffning, favorit, härskartekniker, jämställdhet, könsmaktsordning, ojämställdhet |
Samhällspåverkan är ledarskap
I frågor som vi är mycket engagerade i är det lätt att vi tar till överord. Att vi istället för att närma oss och påverka varandra så positionerar oss i avståndstagande från varandra.
Häromdagen stod jag och talade med tre andra män. En kvinna kom fram och undrande om man var tvungen att vara man runt 40 år för att få vara med. Givet sammanhanget så låg det en del i hennes undran.
Vi lever i ett samhälle där mannen är norm och kvinnor är underordnade. Det kallas könsmaktsordningen och är enigt antagen och accepterad av såväl riksdagen som av Katrineholms kommun som utgångspunkt för vår analys av skeenden i vår omvärld. Vi måste ständigt påminnas om detta. Vi lever inte i ett jämställt samhälle.
Hur förändrar vi det? Vi måste börja med en grundläggande förståelse och kunskap i frågan. Sedan måste vi se och hjälpas åt att se ojämställdheten för att kunna göra något åt våra invanda värderings- och tankemönster.
Men vi förändrar ingenting genom attack. Lika lite som vi kan bedriva ledarskap genom att angripa våra medarbetare. Det enda attack leder till är att positionerna stärks ytterligare. När vi känner oss ifrågasatta så är det lätt att gå i försvar. I försvar är vi inte beredda att ta in intryck utifrån. Vi sluter oss mot omvärlden och tänker inifrån och ut. Vi stärker så att säga bubblan runt oss själva och distanserar oss från feedback.
Den som vill påverka måste möta en annan människa där hon är och i dialog ta varandra vidare i lärande.
Ledarskap är att påverka och påverkas. Du kan bidra till andra människor förändring men du kan inte förändra någon annan.
Feminist – Javisst!
Idag, tisdagen den 8 mars, är det internationella kvinnodagen. Då uppmärksammar vi tillsammans med många andra länder att vårt samhälle värderar människor olika, inte baserat på deras handlingar utan på om de är kvinnor eller män.
När ett barn föds, brukar den första frågan vara; – Vad blev det? Fortsättningsvis genom livet blir vårt kön, om vi är kvinna eller man, en viktig del för att definiera vem vi är eller vad andra vill definiera oss som. Är det ett problem?
Som vi ser det, och som samlad forskning också visar på, handlar problemet om att vi bedöms och värderas olika beroende på om vi är kvinnor eller män och att kvinnor generellt värderas lägre än män. Så ska det inte vara.
I Katrinehoms kommun arbetar vi för att förändra detta. Det innebär bl.a. att vi i planering, genomförande och uppföljning av vår verksamhet ska ha ett genusperspektiv. Vi kallar det sätt vi arbetar på för jämställdhetsintegrering. Men vad innebär egentligen det?
Vår utgångspunkt är att vi bedömer kvinnor och män utifrån omedvetna föreställningar om vad kvinnor respektive män kan eller ska göra. De flesta människor har dessa omedvetna föreställningar, vilket vi menar beror på att vi fostras in i olika könsroller.
Om vi inte ser detta finns en risk att exempelvis kommunen kommer besluta olika om insatser, inte beroende på människors olika behov, utan beroende på att de har olika kön. Vi skapar rutiner och arbetssätt för att kvinnor och män, flickor och pojkar ska bli likvärdigt behandlade och bemötta i sina kontakter med kommunen. I förskola och skola, när vi lånar böcker på biblioteket, söker bygglov, får stöd som företagare eller i kommunens kultur- och fritidsverksamhet. Oavsett om du är man eller kvinna, ska den service du som medborgare får vara av samma kvalitet.
Jämställdhet är en viktig utvecklingsfråga. Vi kan inte ha förutfattade meningar om vad kvinnor respektive män ska göra, studera eller arbeta med. Då riskerar vi att bortse från många talanger och drivkrafter. Dessutom bromsar vi våra möjligheter till utveckling och tillväxt.
Internationella kvinnodagen är en utmärkt dag för reflektion men också för handling. Du som kommuninvånare har rätt att efterfråga jämställda kommunala verksamheter, och vi som jobbar i kommunen ska erbjuda dig den service som du har rätt till.
Att vara feminist innebär för oss att ha en medvetenhet och kunskap om den könsordning som innebär att män är överordnade och kvinnor underordnade, och en strävan och vilja att förändra detta. Men för att komma till den insikten krävs kunskap. Det krävs ifrågasättande av det som ses som självklart och det krävs mod.
Idag den 8 mars, internationella kvinnodagen har vi chansen till nya val. Passa på att utmana dina föreställningar!
/Anna Johansson Projektchef, Mattias Jansson Kommunchef
Posted in Katrineholm | Etiketter favorit, feminism, feminist, handlingsfrihet, internationella kvinnodagen, jämställdhet, könsmaktsordning, kvinna, man |
Ledarskapsutvecklingens icke-integrerade delar i människan-ledaren
Det skulle för övrigt säkert vara utvecklande för arbetsplatsen också om de bytte plats…
Mattias Jansson
Öppen, personlig och medskapande
Människa, pappa, man och Katrineholms kommunchef - i den ordningen så lever jag mitt liv!
