Posts Tagged ‘Personligt’
När livet knackar på
26 april, 2013 | 
Författare 
För två veckor sedan var jag på en lunch-lunchavslutning av tankesmedjan morgondagens styrning och ledning av kommuner på Freys Hotell i Stockholm. Vi hade en bra dag på torsdagen som avrundades med middag. Jag kände mig trött och gick som jag brukar i tjänsten till rummet tidigt, jobbade lite och somnade till TV:n.
Jag vaknade efter en timme kraftigt illamående, med sprängande huvudvärk och en stark ihållande smärta i bröstkorgen koncentrerat till vänster sida. Jag var uppe en stund och försökte sedan sova så gott jag kunde. Smärtan i bröstet satt i och jag sköt bort den med tanken att jag nog somnat på armen och klämt muskeln.
När jag vaknade hade jag fortfarande extremt ont i bröstet och kände mig allmänt vimmelkantig. Jag talade med min sambo som direkt sa att jag måste ringa sjukvårdsrådgivningen, vilket jag gjorde. Sjukvårdsrådgivningen skickade mig med ilfart till 112 som skickade en ambulans till hotellet.
Jag blir så märkligt rationell i såna lägen. Ber att få några minuter att plocka ihop mina tillhörigheter, meddela vart jag ska och lugna alla andra. Hotellreceptionisten var ett under av tillmötesgående (visade sig senare att han själv haft återkommande svårigheter av samma karaktär). När ambulansen kom fick jag lägga mig på en bår och rullades in. Jag har aldrig i vuxen ålder varit i en ambulans så det kändes lite märkligt. Likväl låg min puls på runt 70 så ambulanssjuksköterskan undrade om jag inte var det minsta nervös (det var jag, även om det inte syntes på pulsen). Personalen var extremt proffsiga. De tog EKG som skickades till en hjärtspecialist på St: Göran. När meddelande kom att vi skulle ta oss till akuten så började jag tänka. Jag fick tabletter och nitroglycerin. Det senare fick mig att tänka på hjärtsjuka människor jag haft i min närhet och hur deras sjukdom begränsat dem att fullt ut leva.
Jag föddes på St Göran, är det också där jag ska dö?
Hur skulle mitt liv förändras om jag inte var frisk?
Vad är det som är viktigt?
Jag tänkte på mina barn, min sambo och min övriga familj. Tänk om jag inte klarar av det liv jag lever? Kan jag leva med det?
På St Görans medicinakut var det en oerhört hög servicenivå. Jag fick direkt träffa en läkare och de kopplade in en massa sladdar, tog blodprover, lyssnade, undersökte och talade lugnande till mig. Jag fick överraskande nog använda mobiltelefonen på akuten vilket kändes tryggt att på det sättet ha de närmaste där.
EKG:et var hur som helst bra och alla blodprov, förutom “sänkan” som var hög pga en pågående infektion. Diagnosen blev inflammation i bröstmuskulaturen – i övrigt kärnfrisk!
Skönt det – men hela händelsen fick mig att tänka. Vad är det egentligen som betyder något i mitt liv? Jag fick ner det till en sak, relationer – samhörighet. Det jag kommer att sakna när jag försvinner är mig själv och det som uppstår i mötet med andra.
Livet är för kort för att tjura och låsa sig på småsaker.
Livet är inte något som kommer att hända, det händer här och nu.
Livet är det som uppstår i mötet mellan oss människor – mellan dig och mig.
När jag kom tillbaka till hotellrummet tog jag upp luren och ringde en person jag hade en pågående konflikt med. Livet är viktigare.
Livet är att höra mina barns röst och att vila i min älskades famn.
Posted in Personligt | 
Etiketter döden, livet, Mening, meningsfullhet, Nära, Personligt, relationer, samhörighet, sjuk | 
3 Comments »Varje människa har en berättelse
Har du tänkt på skillnaden i möten om du verkligen intresserar dig för att möta en annan människa?
På lunchen precis så var jag på en restaurang där det vid kassan fanns en kopp, lyckobrunn med lite pengar i. Jag frågade lite halvt skämtsamt vad som händer med mina lyckopengar. Jag fick då veta att de oavkortat går till Barncancerfonden. Jag fick inlevelsefullt förklarat vad fonden gjort för deras familj. Hur deras barn fått cancer och tillfrisknat. Jag fick av dem båda när jag hämtade kaffe veta om det fantastiskta stöd de som föräldrar fått av Barncancerfonden.
Häromdagen åkte jag taxi med vad det visade sig en väldigt känd låtskrivare som bl.a. ska ha med ett bidrag i melodifestivalen och skrivit musik till Khaled.
Att våga och att orka ta in ger oss den samhörighet som är en mening med vår existens.
Varje människa har en berättelse som vi kan möta i samhörighet.
Ofoget att sociala medier beskrivs som privata
Det kommer tillbaka till mig. Alla dessa biografier på twitter som säger att här är jag privatperson – åsikterna här är mina egna – jag representerar inte min arbetsgivare här. Det är så fel, fel, fel tycker jag och repostar ett lite remixat inlägg jag skrev på ämnet för ett tag sedan.
Hur tydligt är det när man är professionell eller privat på sociala medier?
I de flesta fall är det ganska enkelt. Det handlar bara om att vara tydlig med vilken roll man har. Ibland är det lite svårare och då skulle jag säga att det ofta är sammanhangs beroende om man är privat eller professionell. Det är ju också annorlunda beroende på vilken hierarkisk position man har. Jag brukar tänka på hur den andra personen tolkar att jag har för roll just nu. Om jag nu, mot förmodan skulle ha synpunkter på ett ärende i kommunen och stöter ihop med en nära vän på stan och uttrycker mina synpunkter så anser jag att jag gör det inom ramen för min yttrandefrihet – allas rätt att kritisera det allmänna. Om jag däremot stöter ihop med en okänt person eller en person som jag primärt har en arbetsrelation till och säger samma sak så anser jag att det kan vara ett brott mot mitt anställningsavtal.
Jag minns såväl när jag debatterade Carl Bildts twittrande på Almedalen förra sommaren och Gudrun Schyman argt stirrade på mig och sa att bara politiker ska vara personliga och privata på offentliga konton, eftersom de är förtroendevalda utifrån person – inte anställda som profession.
Liberala nyhetsbyrån har skrivit om frågan i en intressant kontext som publicerats som ledare i Gotlands Tidningar och Katrineholms Kuriren
Privatperson, politiker eller mittemellan
Gränsen mellan privat och offentligt blir allt svårare att se
”Åsikterna här är mina egna.” Formuleringen är vanlig i sociala medier, och tänkt att förmedla en gräns mellan personen och yrkesrollen
…
I just sociala medier är utrikesminister Carl Bildt det främsta svenska exemplet på varför uppdelningen är problematisk. I förra veckan fick utrikesdepartementets presschef Anders Jörle en fråga om eventuella kommentarer från Bildt angående Etiopiens premiärminister Meles Zenawis död. Jörle hänvisade till utrikesministerns blogg och till mikrobloggen Twitter.
Det är alltså uppenbart att Carl Bildt, i egenskap av utrikesminister, inte bara personen Carl, ibland uttalar sig i sociala medier. Ändå diarieförs inte utrikesministerns kommentarer om premiärministerns död i ett land där två svenskar sitter fängslade.
Jag tycker att det är alldeles feltänkt.
En person i ledande befattning som uttalar sig i ett ärende hos organisationen måste ses som en del av ärendet och diarieföras. Att sedan personen också använder ex ett facebook eller twitter-konto till frågor av personlig och privat natur ligger i sakens natur. Men ett twitter-konto som används som en del av tjänsteutövningen, som hänvisas till i organisationens officiella kanaler måste rimligen vara en kontext där mottagaren kan uppfatta det som att man representerar organisationen om man uttalar sig om ett pågående ärende. Det är ingen skillnad mot att jag har en skyldighet att ta emot information som lämnas på en servett till mig på en krog klockan fem i två på natten, om det tillhör ett ärende hos Katrineholms kommun. Servetten ska liksom tweeten diarieföras. Att tro att man kan komma ifrån det genom en presentation som privatperson förstår jag inte.
Huruvida dina åsikter är privata eller professionella är beroende på sammanhanget, inte hur du presenterar dig!
Posted in Sociala medier | Etiketter arbete, ärende, diarieföring, facebook, kommun, Personligt, privat, professionell, Sociala medier, twitter |
Om sorg: Det blir inte bättre – du gör det bättre!
Ett personligt inlägg
En vanlig och välmenande kommentar när någon har det tufft är att det kommer att bli bättre. Det finns ordspråk som tiden läker alla sår, tiden sveper allt i glömska och tiden läker vad förståndet inte kan. Jag tycker att det är fel.
Jag har på senare tid funderat mycket på detta med sorg och smärta. Häromdagen skrev jag på Facebook.
“Smärta är bara svaghet som lämnar kroppen” hörde jag i en machofilm för några dagar sen.
Ytligt larv tror jag. Smärta är att lyssna på sig själv, att våga vara i känslan och att bemästra det svåra för att bli en hel människa som hänger ihop i känsla, tanke och handling.
I efterföljande dialog framfördes bland annat att man kan skilja på fysisk och psykisk smärta. Jag tänker att all smärta är psykisk, såtillvida att den kommer inifrån. Smärtan kan triggas av sådant som fysisk påverkan, av tankar, obalans eller vara mer generaliserad – men den är alltid skapad i vårt inre tror jag.
Smärtan är alltid din och eftersom den är din är den din att hantera, att konfrontera och arbeta igenom. Att släppa smärtan gör ingenting bättre, att fly ifrån den går inte – allt som du inte bearbetar kommer tillbaka. Att tiden på något sätt automatiskt skulle lösa detta är en villfarelse.
Min lärdom är att när jag möter dig där kommer jag att påminna dig om att du kommer att lösa det och att jag finns vid din sida.
Det är inte tiden i sig som läker såren, utan det man gör under den tiden.
Så menar Anders Magnusson på Svenska institutet för sorgbearbetning.
…och det är väl det som är det fantastiska med en kris och känslan av sorg. Man kan ta sig igenom det och dessutom om man vågar jobba sig igenom smärtan och inte fly ifrån den så gör det svåra en starkare. Det svåra man hanterar gör en mer – sig själv. För att bli mer sig själv måste man vara i sig själv. Då är inte smärtan något utifrånkommande som ska passera. Smärtan är i en och ska hanteras där. Det blir inte bättre, tiden läker inga sår.
Tillsammans så gör vi det lättare. Du läker dina sår.
Posted in Personligt | Etiketter bearbetning, kris, Personligt, reflektion, smärta, sorg, tiden läker alla sår |
Bolander om särprofileringens baksida
Jenny Bolander, medarbetare och trainee reflekterar över veckan
Jag tycker att kommunala verksamheter är dåliga på att lyfta fram det positiva och unika – att vi är en kommun! Ett konstaterade som återkommer i möten med elever och ungdomar är att ”kommunen” aldrig syns i skolan eller ”där vi är”. Bakgrunden är att Mattias eller jag har berättat om kommunen och dess verksamhet som oftast är större än vad ungdomarna först trodde. Som tips brukar vi få att ”affischera mera” och jag undrar, när är kommunen ”kommunen” och varför?
Katrineholms kommun har en grafisk profil vars syfte är ”att skapa en tydlig och enhetlig avsändare för den samlade kommunala verksamheten. Genom att underhålla, vårda och stärka den gemensamma profilen visar vi vilka vi är, vad vi står för och är lätta att känna igen.”
Då och då händer det dock att vi inte använder den grafiska profilen med kommunvapnet, vågen och texten Katrineholms kommun. Jag gjorde till exempel inte det i samband med kommunkoncernens julfest och mässa. Varför? För att det lätt blir stelt, tråkigt, byråkratiskt och inte passar med hur vi vill utrycka oss känslomässigt och visuellt. En snabb överblick säger mig också att den grafiska profilen tenderar att används mer vid traditionellt informativa sammanhang som tidningsannonser, brev och visitkort än vid ungdomsverksamhet, kultur- eller fritidsaktiviteter. Det vill säga inte i sammanhang som kanske i större utsträckning förmedlar känslan av läge, liv och lust.
Som trainee försöker jag reflektera utifrån olika perspektiv och jag ser två utmaningar i ovan. Dels att öka kunskapen om och intresset för kommunens verksamhet och dels den grafiska profilen. Så när jag såg en ny bra blogg funderade jag på vad får det för konsekvenser när vi inte använder den grafiska profilen i vår kommunikation av all vår verksamhet från ungdomsverksamhet, skola, snöröjning, äldreomsorg till bygglov och näringsliv.
Stärker vi bilden av kommunen som en helhet, som det gemensamma?
Min tes är att ”särprofilering” bidrar till en förenklad bild av verksamheten och hur den utförs istället för att ge Katrineholmarna, det vill säga dom vi är till för, en tydligare och starkare bild av vad som är kommunal verksamhet. Kommunen är en starkt differentierad verksamhet men är det inte just det som är det unika med kommunal verksamhet? Vi finns med i flera olika sammanhang under livets gång.
Om vi använder den grafiska profilen så kommer vi underlätta för medborgarna att känna igen och förstå vilken verksamhet som erbjuds på deras uppdrag. Det är gemensamt som vi skapar och fyller kommunvapnet med allt det står för – läge, liv och lust.
Bolander om att trivas med att göra skillnad.
Jenny Bolander, medarbetare och traineé reflekterar över veckan
Förra veckan var vi på Sveriges Kommuner och Landstings framtidsdag för ledning och styrning. På agendan var strategiska frågor för kommuner, landsting och regioner. Föreläsarna var Håkan Sörman, Bettina Meinow, Stefan Einhorn, Jasenko Selimovic och Helene Ekström. Som trainee innebar dagen mycket att reflektera kring utifrån de utmaningar Sveriges kommuner och Landsting står inför och hur det påverkar framtidens ledarskap.
I fredags, tre dagar efter att Håkan Sörman informerat om SKL:s stora satsning ”Sveriges viktigaste jobb”, presenterade vi resultatet för vår senaste Medarbetarenkät som visar att vi är allt nöjdare i Sveriges viktigaste jobb! I relation till framtidsdagen tycker jag att enkäten visar på något viktigt. Vår verksamhet präglas av ständiga förändringar och nya utmaningar. Enkäten visar att vi trivs, är engagerade och motiverade. Samtidigt kännetecknas offentlig sektor av associationer som trögt, gammeldags och svårt att påverka. Varifrån kommer den bilden? Jag tycker att det är en föreställning som är både förenklad och orättvis.
Mattias sa i en intervju för ett tag sedan att ”Vi gör riktigt bra saker som inte kommer fram i medierna. Vi är bättre än vårt rykte, därför vinner vi på öppenhet.” Jag tror att det är just så, att vi genom öppenhet kan synliggöra resultaten, lyfta verksamhet, öka stoltheten och förändra bilden.
Det är måndag, jag trivs & jag gör skillnad!
Bolander om ledarskap, kommunikation och människosyn
Jenny Bolander, medarbetare och traineé reflekterar över veckan
I veckan har vi haft träffats i traineeprogrammet för seminarium på temat kommunikation. Mattias har i sin tur varit på bland annat ekonomichefsdagarna för att tala om sociala medier och ledarskap. Veckan har i övrigt präglats av arbete med årsredovisningen och planering med budget 2012-2014.
Att vi lever i en föränderlig värld och att det sällan blir som vi planerat blir alltid särskilt påtagligt när vi arbetar med planering och uppföljning. Som trainee tänker jag därför att ett av ledarskapets syften är att förbereda och skapa förutsättningar för framtiden. Goda relationer, en härvarande chef, medarbetarsamtal och verksamhetsplanering kan tillsammans skapa förutsättningar för en positiv utveckling i enligheten med målen.
Sammantaget tycker jag att veckan har tydliggjort kommunikation och dess betydelse. Hur vi kan se kommunikation som ett verktyg och en förutsättning för en fungerande verksamhet. För utveckling, mening och glädje. Allt vi gör är någon form av kommunikation. Det går inte att inte kommunicera och utifrån det måste kommunikation vara ledarskapets främsta redskap.
I veckan läste jag ett citat av Ken Blanchard “Leadership isn´t something you do to people. It´s something you do with them”. Återspeglas vårt sätt se på ledarskap och människor också i vårt sätt att kommunicera och vise versa?
Det finns ett jag
Det finns ett jag
Döljt bakom masken
Döljt bakom alla måsten
Döljt bakom mina rädslor
Döljt bakom allt jag borde
Döjlt bakom andras skuggor
Döljt bakom vuxenlivets ansvar
Döljt bakom det omedvetnas påverkan
Döljt bakom mina obearbetade smärtor
Jag ska skingra molnen!
Gott gammalt 2011
Allt som har hänt har skapat den jag är idag. Idag lämnar vi 2011 och ser framåt. Vi önskar varandra framgång i det nya. Men vad är det nya utan det gamla?
Jag vill önska dig ett stolt lärande tillbakablickande på det som varit. Gott gammalt 2011!
Jag möter så många människor som vill endera vill urskulda sin historia eller leva kvar i det gamla. Den som lever bakåt i tiden har inte fokus här och nu. Vi har skapats av det som hänt och skapar det som kommer att hända.
Fundera på frågorna
Var är jag idag och varför? Vilka insikter har jag fått? Vad tror jag om framtiden?
För mig har 2011 varit ett omtumlande år.
Det började varmt i januari på GranCanaria där jag var med mina barn.
Februari får väl betecknas som mitt “genombrott” i sociala medievärlden i och med den s.k. #kkgate där Katrineholms Kuriren kom att manifestera den oförstående gammelmedias syn på den nya medielogiken då de reagerade starkt på att jag la ut frågor som de ställt till dem på denna blogg. Det kom att bli en nationell snackis.
I mars startade uttagningen till Körslaget som blev strålande för hela Katrineholm. Jag fick initialt kritik för mitt engagemang men det kom att visa sig att det var något som verkligen förde Katrineholmarna samman. Kulmen var när vi fyllde stadsparken med omgivningar till bredden. Kören fick ett hedrande andra-pris i tävlingen, men var förstår bästa kör 
April korades med Erik Hassles mottagande som Katrineholms-ambassadör och ett helt magiskt framträdande på Safiren på Katrineholmsgalan.
En maj-händelse jag minns särskilt väl är när jag skulle föreläsa på en stor konferens för näringslivschefer och gick upp på den stora scenen som tredje talare efter lunch direkt efter mästerestradören Björn Ranelid som att hade farit runt i lokalen och talat oavbrutet i 40 minuter. Stressnivån var gigantisk. När jag vandrade över den stora scenen mot talarstolen så tänkte jag att jag måste göra något. Jag tog tag i stolen och sa att nu tar vi en tyst minut. En tyst minut tillsammans med 100 oförberedda personer var magiskt. Jag talade sedan om vikten av att vara tyst och lyssna för att kommunicera.
I juni beslutade kommunfullmäktige om en ny samhällsbyggnadsorganisation. Något jag arbetat med i nästan två år. Med stor glädje anställde jag Lars Hågbrandt som samhällsbyggnadschef.
Julis hemskaste minne var Breiviks bombdåd i Oslo och massaker på Utöya. Vi samlades under flaggen Retaliate with Love. Stine Renate Håheims som överlevde uttalade det magiska “Om en mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi kan vise sammen.”
I augusti invigdes Katrineholms nya vattentäckt och vår gigantiska kombiterminal. Katrineholms kommun vann Social Media Awards för bästa användning av sociala medier i offentlig sektor. Det var en enorm ära att ta emot priset.
I september hade vi chefsrådslag. En heldag med alla kommunens chefer om Vision 2025. Katrineholm – Läge för liv & lust som vi arbetat fram under året. Jag kände en enorm kraftsamling. Jag blev nominerad till Årets chef.
Oktober var en intensiv månad med budgetberedning och det var med glädje jag kan konstatera att Katrineholm, trots svåra tider står sig balanserat ekonomiskt.
I november månad hade jag många medarbetarsamtal och använde för första gången det kompetensplaneringssystem som jag kämpat i många år för att vi ska införa. Vår kravprofil för den nya sociala interna kommunikationsplattform Communis som också är en av mina käpphästar börjar bli klar.
![Summer Love [Explored] by Lel4nd](http://farm5.static.flickr.com/4022/4641338811_3cb14b7719.jpg)
Årets sista månad, december blir för mig privat en stor omställning då jag och min fru och livskamrat sedan nästan 17 år väljer att separera som goda vänner då vi växt ifrån varandra.
Med det som hänt oss tillbaka går vi in i det nya.
Gott gammalt 2011!
Gott alldeles nytt 2012!
Posted in Personligt | Etiketter 2011, förändring, gott nytt år, lärande, livet, Personligt, reflektion |
Vi är alla ensamma
Vi är alla ensamma
I kärleken hittar vi samhörighet
I samhörighet delar vi ensamhet
Ensamhetens frånvaro bringar lycka
Lyckan håller oss i gemensamt sammanhang
Sammanhanget gör att ensamheten blir hanterbar
Hanterbarheten ger en struktur som förklarar det oförklariga
Oförklarbarheten i sin aburda avgrund gör att vi känner ensamheten
Ensamheten stagnerar med likgiltighet – All rörelse är kärlek, för gemenskap
Mattias Jansson
Öppen, personlig och medskapande
Människa, pappa, man och Katrineholms kommunchef - i den ordningen så lever jag mitt liv!
