Posts Tagged ‘skolan’
Nyfiket lärande
22 november, 2011 | 
Författare Jag gillar det enkla konstaterandet att barn inte går till skolan för att med hårt arbete förbereda sig att bli vuxna. De vill lära sig saker.
Om våra barn endast förväntas kunna det som skolan och samhället vill att vi ska kunna – ja, då kommer nyfikenheten och kreativiteten att dö ut och då får vi inga nya innovatörer och entreprenörer . Det var ”gurun” Richard Gervers budskap när Vecka 45 inleddes.
via Richard Gerver: Reportage: LiU-nytt: Linköpings universitet.
Posted in 
Etiketter 
No Comments »Barn i utveckling eller anpassning?
Jag såg precis ett så tankvärt klipp om hur “Skolan dödar motivationen“. Klippet är inspirerat av Changing Education Paradigms som är sprunget ur Do schools kill creativity?
Är det så att vi utbildar bort från kreativitet?
Dorothy Law Holte skriver
Ett barn som kritiseras lär sig att fördöma
Ett barn som får stryk lär sig att slåss
Ett barn som hånas lär sig blyghet
Ett barn som utsätts för ironi får dåligt samvete
Men ett barn som får uppmuntran lär sig förtroende
Ett barn som möts av tolerans lär sig tålamod
Ett barn som får uppleva rent spel lär sig rättvisa
Ett barn som får känna vänskap lär sig vänlighet
Ett barn som får känna trygghet lär sig tilltro
Ett barn som blir omtyckt och kramat lär sig att känna kärlek i världen
Jag blir så fundersam. Vad är det då vi gör i vårt skolsystem? Utbildar för skolan eller för arbetslivet? Låter vi människor utvecklas eller anpassas?
En passus hos Sir Ken Robinson om en flicka som “inte passar in” är
Shes not sick, she is a dancer
She have to move to think
Här är Daniel Lomfeldt Lomås bild
Barn i utveckling eller anpassning?
Strålande att eleven får säga sitt!
I dagens DN-debatt så diskuteras frågan om det är bra, som i Sollentuna där elever i årskurs tre och uppåt har möjlighet att tycka om sina lärares undervisning. Tanken är inte att eleverna sätter lärarnas betyg, utan att elevernas bedömning är ett underlag för att utvärdera lärarens prestation. Inlägget benämns “Elever ska inte vara med och bestämma lärarens lön”.
Att vara kund ger dig makt. En kund har makten att båda vara beställare och mottagare.
I kommunal verksamhet så är beställare och mottagare ofta inte densamma. Hur ska då mottagaren få makt? Denna fråga är en av de största utmaningarna för oss att hantera. När jag arbetade i ett privat bolag så kunde jag alltid gå kunden till mötes så länge kunden betalade. I kommunal sektor så är uppdragsgivaren en och mottagaren är oftast en annan. Om detta inte hanteras på ett bra sätt, där mottagaren får säga sitt så kommer de kommunala tjänsterna aldrig att anpassas till mottagarens, i detta fall elevens behov.
Uppdragsgivaren utgår från en politisk instans och handlar ofta om att utföra en tjänst enligt viss lagstiftning. Mottagaren av det du gör är i slutändan oftast en kommunmedlem. Du måste ha med båda perspektiven – uppdragsgivare och mottagare.
Så, självklart ska eleverna som mottagare få säga sitt. Det eleverna säger måste dock inte vara sanningen i förhållande till det uppdrag som läraren har, varför båda delarna måste sammanvägas.
Att sedan tala om maktbalans i klassrummet, en maktbalans som ska bygga på att den ena parten inte får uttala sig om vad den tycker, är ju helt orimligt. Vilken kraft, egenmakt ger det till barnen?
Mattias Jansson
Öppen, personlig och medskapande
Människa, pappa, man och Katrineholms kommunchef - i den ordningen så lever jag mitt liv!
